Welshen har allt jag önskar. Den är otroligt glad och snäll. Den är lagom stor, lättskött och sund. Den har ett mycket tilltalande utseende och är med på allt. Den är lättlärd och positiv. Den är mycket livlig och aktiv, speciellt de första åren, men den har också förmågan att koppla av.

 

Man ska vara medveten om att alla spaniels liksom andra så kallade fågelhundar är jakthundar i grunden och många har ett stort intresse av i synnerhet just fågel. Att träna inkallning och en stoppsignal är ett måste om man ska kunna ha sin hund lös, och en welsh är så livlig att den kräver att få röra sig fritt varje dag . Eftersom spanieljakten kräver en mycket lydig och uppmärksam hund som dessutom kan apportera både på land och i vatten samt följa ett spår på kommando, är grunderna i spanieljaktträning en utmärkt träning vare sig man sedan jagar eller ej.

 

Det viktigaste är dock att man hittar en träningsform och kursledare som både matte/husse och hund trivs med. Då når man bäst resultat. Idag är utbudet av kursen stort men var noga med att det inte används hårda tag. Welsen kan vara envis eller bli uttråkad och ointresserad om den redan kan ett moment, men då gäller det att vara klokare än hunden. Absolut inte att "ta i" mera. Som ledare ska man vara tydligt och konsekvent men också go och kärleksfull.

 

Det finns flera bra böcker, och jag har långt ifrån läst alla men kan rekommendera tex, Stora boken om att skaffa och leva med HUND av Anders Hallgren och Åsa Ahlberg samt Från uppmärksam valp till tjänstvillig hund av Memea Mohlin.