Min första kull hade jag 1989 och jag blev fast. Det här ville jag göra igen! 1999 skaffade jag mitt kennelnamn Vildvingens. Jag har en liten uppfödning i hemmiljö med max 2 tikar i avel. Jag har haft kvar mina hundar, de hör till familjen, så ibland har det gått flera år mellan kullarna. Jag och min familj älskar valpar men när det är dags att skiljas så är det fantastiskt roligt att lämna över valpen till de nya förväntansfulla och lyckliga ägarna.
Jag är genuint intresserad av rasen och känslan av essensen av vad en spaniel är fick fullt ut när jag intresserade mig för hur en tränad spaniel jagar. Då föll bitarna på plats, vad som krävs av en spaniel, varför den beter sig som den gör och vad som är rastypiskt, både till utseende och funktion. Naturligtvis finns utställningarna med också. Där föredrar jag att vara med, som deltagare eller åskådare, när det är rasspecialister som dömer.
Hälsan är otroligt viktig och jag är mån om att rasen ska fortsätta vara en frisk och sund ras med lätta parningar, valpningar och med tikar som är goda mödrar.
