SHELTIE MED MINA ÖGON

Denna sida, och de om kelpie och finsk lapphund, har jag gjort för den som kanske är intresserad av rasen och funderar på om en individ av just den här hundrasen skulle kunna passa in i ens dagliga liv.

Rashistoria finns på annat håll på nätet, så det jag skriver här är bara mina egna erfarenheter efter att ha levt med sheltie i ett antal år.

Sheltien är en lätt hund att leva med. Sällan ställer den till med ofog. Vissa individer kan dock upptäcka att de har en mycket vacker röst, så där får man passa på sin unghund.

När det gäller kontakter med andra hundar är sheltien en naturbegåvning! De bråkar i stort sett aldrig och brukar med sin milda framtoning även kunna umgås med hundar som annars gärna vill visa sig sturska. Men allra helst umgås de med andra shelties! Man kan riktigt se hur en sheltie lyser upp när den får syn på en rasfrände.

Sheltien är av naturen mild till sitt väsen. Den är helt enkelt så snäll som den ser ut! Många shelties kan vara reserverade eller till och med misstänksamma mot främlingar. Där för är det väldigt viktigt att träna hunden att umgås med människor redan när den är ung. Det är också viktigt att tänka på vad man själv förmedlar till hunden med sitt kroppsspråk. Om hunden blir rädd för något måste man själv vara positiv och lite ”klämkäck” och absolut inte klema med hunden eller lyfta upp den.

Man behöver aldrig ta i med en sheltie. Den lyssnar bara du talar om vad som var fel. Om man handgripligen visar vem som är starkast skrämmer man bara hunden, och får svårt att vinna tillbaka dess fulla förtroende.

Trots att sheltien av de flesta nog anses som en ren sällskapshund har den mycket att ge om den får chansen. Åtskilliga shelties har tagit publiken med storm framför allt inom agility och lydnad. Här får den användning för sin smidighet och snabbhet och viljan att jobba med sin förare.

Om sheltien skulle utveckla beteenden som att skälla på allt som rör sig eller liknande ska man nog fundera på om den haft för lite att göra. För alla hundar har trots allt ursprungligen haft en uppgift. Sheltien var en mångsysslare som vaktade gården vallade lite ”till husbehov” och även fångade möss och råttor.

Trots att sheltien är en långhårig hund kräver den förvånansvärt lite pälsvård. När den är ung ska den, på ett positivt sätt, lära sig att stå still och bli borstad och ompysslad. Det är praktiskt om den även vänjer sig vid att fönas torr. Om man dagligen borstar igenom hunden under fällningsperioderna kommer faktiskt det mesta av pälsen i borsten och man slipper få huset fullt av hundhår. Men lite blir det förstås till dammsugaren!

Sheltie kanske passar dig om:

*Du själv är lugn och trygg till sättet.
*Du vill ha en hund som inte kräver flera timmars motion dagligen men ändå gladeligen följer med både på skidturen och agilityplanen.
*Du vill ha en följsam och trevlig hund som umgås fint med andra hundar.

Skaffa inte sheltie om:

*Du blir riktigt arg ibland och har svårt för att inte låta det gå ut över hunden (fast då ska du nog inte ha hund över huvud taget…).
*Du vill ha en tävlingsmaskin. Sheltien går inte på sådant! Den behöver en mjuk förare som kan motivera den till det den ska göra. Träningen ska vara varierad och i lagom mängd!

Jag vet att min åsikt skiljer sig en del från många andra sheltieuppfödare. De menar att sheltien är så anpassningsbar att den passar vem som helst. Jag tycker att sheltien är en liten "brukshund" som förtjänar att få utlopp för sin energi och intelligens! Detta dock utan att vara lika krävande som de traditionella brukshundarna.

Och så två små bonusåsikter här på slutet :-).
Bonusåsikt 1: En sheltie ska vara med där det händer! Får den från början leva ett skyddat liv blir den lätt "mesig" och rädd för det mesta. Nej, låt hunden vara med och stötta och peppa den till att våga, så får du en tevlig kompis i vått och torrt!
Bonusåsikt 2: Snälla, låt inte din sheltie bli fet!!! Rasen har klara tendenser och övervikt hos hundar är absolut inte hälsosamt och dessutom vansinnigt fult. Jag vill gå så långt som till att påstå att det är djurplågeri. Tar man på sig ansvaret för en annan varelses liv så har man att se till att denna varelse mår bra. Det innebär att vårda den väl. Två av de viktigaste förutsättningarna för detta är att ge sin vän ett bra foder i rätt mängd och att lära hunden sådan lydnad att den kan vara lös. Att vara så fet att man inget orkar eller att alltid behöva vara kopplad är absolut inget värdigt liv!