MYSAN sommaren 2008--2009-05-28

Läs längst ner om hur Mysan hamnade hos oss!

Vår älskade Mysan finns inte mer... En bil måste ha kört på henne. Niklas hittade henne i vårt garage. Han tror att någon har lagt henne där eftersom hon inte borde ha kunnat ta sig upp i lådan hon låg i med de skador hon hade. Vi får väl aldrig veta hur det gick till... Hos veterinären kunde konstateras att hon hade så svåra skador på bäckeet att det var tveksamt om hon skulle klara sig trots operation(er?) och lång rehabilitering. Så vi lät henne somna in.

Jag har haft ett 20 tal vuxna katter och bara en annan har varit lika speciell för mig som Mysan.

Tack Mysan för att vi fick dela din korta tid här på jorden. Vi valde inte dig, du valde oss. Vi är oerhört glada för det!

Du lämnar ett stort tomrum här i huset. Barnen saknar sin "Godnattpatrull" och "Väckpatrull" och hundarna saknar sin bästa kattkompis.

Dikten Regnbågsbron

På andra sidan Regnbågsbron har du kanske redan träffat Jack igen. Vänta där på oss så ses vi igen en dag!

Transportburar är för amatörer! Det är bara att lägga en kasse på golvet, räkna till ett och så är Mysan i den!

Hon har inte riktigt koll på att hon är en katt!

Jag har aldrig tidigare varit med om att en tik har tillåtit ett annat djur att komma in i valplådan redan första dagen.

Men bilden är inte på något sätt arrangerad!

"Majsan" är nu omdöpt till Mysan! En supersocial och riktigt rolig katt! Hon vill vara med där det händer och inte bara accepterar utan verkligen älskar hundarna och har funnit sin jämbördige partner i bus i Aaya! De har tillsammans utarbetat en strategi för att ta sig förbi vårt högst tillfälliga och tämligen rangliga staket :-). Tror ni att hon flyttar härifrån? Nej, aldrig!!!

"Det finns folk till allt" är ett av Niklas favorituttryck. Jag skulle vilja tillägga att det finns folk som inte förtjänar att kallas "folk"...

En dag i september -089, när jag skulle åka till stallet, så satt en katt bredvid vägen. Hade jag inte sett vad som stack fram under henne så hade jag inte stannat. Det var en kattunge, en ganska liten sådan. Hm, en katt med så små ungar går inte så långt hemifrån. Och gör hon det så tar hon definitivt inte med sig ungarna (det var ca 500 meter till närmaste hus). Jag stannade och tänkte att kan jag få tag på dem så får de följa med hem. På vägen mot dem ropade jag och jovisst, de två kissarna kom farande mot mig! Lite efter dem kom en andra kattunge. Det fick mig bara ännu mer säker på att dessa katter var inte här av fri vilja. Det hade blivit dumpade... Mamman var så mager. Jag vägde henne senare och hon vägde 2,2 kg.

Vackra och ack så keliga mamma "Misan". Fortfarande galen i mat, men annars en högst normal och väldigt trevlig katt! Liten kommer hon nog att förbli.

Lilla Myra är lika kelig och trevlig, men betydligt lugnare. En iakkttagare som nog tycker att det ser kul ut, det som syrran har för sig, men själv sitter hon hellre under sin korkek och luktar på blommorna! Fast visst finns det fart i henne också. Hon är ju kattunge!

Det blev en vacker saga till slut! Mamma Misan och lilla Myra har flyttat tvärs över vägen till våra trevliga grannar där de är högt älskade familjemedlemmar :-).

Jag är imponerad av dessa små katters mod! Efter allt vad de har gått igenom så kommer de till ett hem med tre inneboende blodtörstiga vargar... Men efter bara ett par timmar har de blodtörstiga vargarna förvandlats till utomordentligt snälla hundar i deras ögon! "Vargarna" å sin sida har uppfört sig helt exemplariskt :-).