Löwenkaniner, eller lejonhuvad kanin som rasen nu heter på svenska, kom till Sverige först 1996. Det är en liten ras med uppåtstående öron. När man bara säger löwen är det i allmänhet dem man talar om. Rasen är framavlad i Belgien. Viss osäkerhet föreligger dock vad gäller rasens ursprung. Egentligen är löwen bara ett hårlag, som för övrigt är dominant över normal päls. Lejonhuvad kanin blev godkänd som ras av kaninavelsföreningen så sent som 2003.

Mycker snart kom en önskan hos undertecknad och många fler att få lejonman på dvärgvädurar. Kaninavelsföreningen "lovade" dock att dessa aldrig skulle bli godkända som ras. Det blev de dock ändå den 1 oktober 2007, under namnet lejonhuvad dvärgvädur. Man kan lugnt påstå att rasen har blivit otroligt populär! Utan att veta säkert skulle jag tro att det är den totalt sett populäraste kaninrasen. Att jag envisas med att kalla mina kaniner för dvärgvädurslöwen trots att rasen heter lejonhuvad dvärgvädur är mest på grund av tjurskallighet ;-). Då jag, efter många år som medlem, har gått ur kaninavelsföreningen så har inte mina kaniner stamtavla. Jag har dock ändå mycket höga ambitioner med min uppfödning, planerar min avel väl och har givetvis full koll på vem som parar sig med vem. Genetik är ett av mina sörsta intressen och jag känner att jag har betydligt större chans att avla med helheten som mål utanför föreningens ramar. Tyvärr.

Till skillnad från "vanliga" löwen är dvärgvädurslöwen lugna och coola i sättet. Jag föredrar helt klart deras nyfikenhet framför hermelinernas och andra "uppåtörons" hetsighet. Det var därför jag slutade med "smålöwen"!

Mina tankar kring aveln

Istället för att avla för utställningsframgångar kan jag nu avla efter mitt eget huvud och det jag anser är viktigt hos en kanin, en dvärgvädur och en dvärgvädurslöwen!

Det jag värderar hos mina kaniner och strävar efter i avlen är:

* Hälsa, självklart! Jag gör allt för att de kaniner jag föder upp ska slippa bettfel och andra nedärvda defekter. Ett led i min strävan är den garanti jag lämnar på alla djur jag fött upp. Det är inte bara för köparens skull, utan även för att jag ska få reda på när något är fel och kunna vidta åtgärder som att t ex ta föräldradjur som lämnar defekter ur aveln.

* Bra temperament! Det är ju mycket som påverkar hur kaninen blir som vuxen men jag är mån om att mina kaniner ska vara lugna och nyfikna. Är de det så blir de mycket lätt tama bara någon ägnar sig åt dem! En kanin som bits eller på något sätt uppvisar aggressivt beteende får inga ungar på Skullebo kaningård!

* Jag vill att mina kaninhonor ska ha goda modersegenskaper och få stora kullar. Men viktigare än att det föds många är att en stor del av de födda ungarna överlever.

* I mina ögon är det bara en fördel att djuren har anlag för olika färger! Så den uppfödare som är ute efter renavlade djur gör bäst i att vända sig till någon annan :-).

Nuläget

* Jag vill att dvärgvädurslöwen ska ha en tydlig man som blir kvar även i vuxen ålder. Mina avelsdjur ska helst inte ha "kjol" eller lång päls på hela kroppen (teddy). Dessa kaniner kan inte själva sköta sin päls vilket jag anser vara en absolut nödvändighet. Jag har sett så många kaniner (och andra djur...) lida p g a att de inte fått hjälp med pälsvården och det vill jag inte vara en bidragande orsak till genom att föda upp dessa kaniner. Fortfarande föds dock ändå ibland ungar med mer päls än vad jag vill ha.

* Nu har jag fött upp rasen i ett antal år och då kan man öka sina krav på avelsdjuren. Hittills har jag ägnat mig mycket åt typ och temperament (vilket man måste göra hos en ny ras!). Nu tycker jag att jag har kommit en bra bit påväg där, så under kommande säsong (2009) vill jag också ha ner storleken på kaninerna.

* Jag vill ha olika färger och teckningar i kullarna!

Framtiden

Det här är min bild av rasen och min ledstjärna i avelsarbetet: Dvärgvädurslöwen är en liten (som dvärgvädur),trevlig, pigg och nyfiken men mycket sansad kanin. De har en tydlig man på huvudet och halsen, även som vuxna, men är för övrigt korthåriga. De är runda till kroppsformen, med tungt hängande öron. Rasen är mycket förskonad från ärftliga defekter.