Ayla kom till mig tillsammans med sin mamma Sessan och brorsan Atlas när ungarna var 9 veckor. Sessan höll då sin tidigare mattes skogisar i herrans tukt och förmaning under badkaret i sitt gamla hem. Situationen hade blivit ohållbar med stängda dörrar som damen inte uppskattade. När det hade blivit bestämt att jag skulle ha både Sessan och Ayla tyckte jag därför att det var bäst för alla inblandade parter att de fick komma till mig direkt. Ann, som hade dem, höll med och skogisarna fick sin frihet igen. Jag vill dock påpeka att Sessan verkligen inte var någon monsterkatt, men hon hade mycket stor beskyddarinstinkt gentemot sina ungar och hon visste vad hon ville!

Till vår stora sorg tog Sessans hormoner överhanden i hennes liv. En annars mycket trevlig katt blev som förbytt när hon löpte, var dräktig eller hade ungar. Hon var aldrig dum mot oss tvåbenta, men hon gick inte längre ihop med Ayla och var inte pålitlig när det gällde hunden (som hon annars var mycket god vän med). Vi blev tvugna att fatta beslutet att hon skulle kastreras och flytta till ett hem där hon fick vara endakatt. Tyvärr fungerade inte heller det så Sessan finns nu i katthimlen...

Ayla är ganska vild av sig och hon älskar att apportera och sågs som unge ofta med Emils (yngste sonen) leksaker i munnen!

Ayla är cremetecknad, enligt uppgift den andra van-katten i Sverige med den färgen. Hon har väldigt fin teckning med två små prickar i nacken så att det ser ut som om någon har lyft henne i nackskinnet och lämnat avtryck efter sig!

Ayla hittar på så mycket att man ofta tar fram kameran. Helt lätt att fota är hon väl inte, men en del bilder från när hon var liten finns på Aylas bildsida.

Tyvärr visade sig Ayla ha ärvt sin mammas besvärliga hormoner. Därför tog vi beslutet att trots allt kastrera henne. Hon mådde helt enkelt inte bra som okastrerad och jag känner att dessa besvär inte är något som ska föras vidare i aveln. Så hon kommer att få leva sitt liv som enbart sällskapskatt. För det är något hon verkligen är bra på!!!

Detta innebär att alla tankar på avel, nu och troligen för ett bra tag framöver, ligger helt på is. Ayla har faktiskt skolat om sig till utekatt och trivs alldeles förträffligt med det. Eventuellt får hon en kompis så småningom, men då blir det nog en huskatt.